Min första medryttarponny hette Stella och ägdes av Mira. Hon stod ute på Öråker och jag red på henne i typ, jag vet inte hur länge. Hon var en fruktansvärt envis liten b-ponny. Men hon hade verkligen hjärtat på rätt ställe. Helt sjukt gullig va hon. Nu bor hon på andra sidan stan och har inte sett henne sedan hon såldes.. 

 

Sen har vi min första favoritponny på ridskolan, Ultra. En svart liten c-ponny som stod på ridskolan fram till hösten 2007. Då blev hon sparkad i hagen så pass att benet gick av, så hon avlivades i hagen. Hemskt. 

Men har otroligt fina minnen med den ponny. Alla hennes konstiga vanor. Till exempel skakade hon på huvudet när man hade långa tyglar så dom skulle fara omkring under haka på henne, hon galopperade alltid på dubbla spår, och när hon brunstade hade hon fullkomlig damp i stallet, haha.

Fina lilla hjärtat, saknar ponnyn <3

 

Sen har vi ju den lilla grå. Smokey. Han kom till ridskolan samma år som Ultra gick bort. I början var jag livrädd för att rida honom för han va så springig och sprättig. Idag förstår jag inte alls hur jag kunde gilla den ponnyn? Han är inte rolig alls att rida osv, jaja vi får väl säga att jag va ung o dum då ;)

 

Och man får ju inte glömma grabbarna gurs, Jorus, Jojje och Hagge. Några islandshästar som står i Rättvik som jag var och pysslade en del med förut. Alltså ingen skulle kunna undvika att tycka om dom. Hur charmiga som helst!

 

Sen har vi mins senaste medryttarponny, Ranger aka Ragnar. Han hyrdes då av min fina vän Kickan Binggeli från Karlshem. Dit han nu har åkt tillbaka.

Det är nog en av världens tuffaste ponnysar, både utseendemässigt och personligheten. Han är så otroligt chill. Fast i ridningen va han ganska stark ibland och en jävel på att smita ifrån arbetet ;)

 

Sen har vi den finaste av dom alla, Gervides Calle. Han var min stjärna. Finaste ponnyn någonsin. Red honom i ungefär ett år innan han såldes. Han såldes den 9 september 2011, så nästan precis ett år sedan. Det var helgen innan våran första lokala tävling tillsammans. Usch vad hemskt det var. Men i dagsläget vet jag iallafall vart han är och att han har det bra! 

Men den ponnyn kommer alltid ligga mig lite extra varmt om hjärtat. Lillprinsen <3

 

Och sist men inte minst har vi ju den lilla bruna, Tia. Henne har ni redan sett på bild ett par gånger och det är henne jag rider på ridskolan just nu. Hon är en riktig toppenponny, men hon är piss svår att rida. Men hon kan när hon vill, och det är bara att fortsätta att kämpa på! 

 

/Angelica

Min första medryttarponny hette Stella och ägdes av Mira. Hon stod ute på Öråker och jag red på henne i typ, jag vet inte hur länge. Hon var en fruktansvärt envis liten b-ponny. Men hon hade verkligen hjärtat på rätt ställe. Helt sjukt gullig va hon. Nu bor hon på andra sidan stan och har inte sett henne sedan hon såldes.. 

 

Sen har vi min första favoritponny på ridskolan, Ultra. En svart liten c-ponny som stod på ridskolan fram till hösten 2007. Då blev hon sparkad i hagen så pass att benet gick av, så hon avlivades i hagen. Hemskt. 

Men har otroligt fina minnen med den ponny. Alla hennes konstiga vanor. Till exempel skakade hon på huvudet när man hade långa tyglar så dom skulle fara omkring under haka på henne, hon galopperade alltid på dubbla spår, och när hon brunstade hade hon fullkomlig damp i stallet, haha.

Fina lilla hjärtat, saknar ponnyn <3

 

Sen har vi ju den lilla grå. Smokey. Han kom till ridskolan samma år som Ultra gick bort. I början var jag livrädd för att rida honom för han va så springig och sprättig. Idag förstår jag inte alls hur jag kunde gilla den ponnyn? Han är inte rolig alls att rida osv, jaja vi får väl säga att jag va ung o dum då ;)

 

Och man får ju inte glömma grabbarna gurs, Jorus, Jojje och Hagge. Några islandshästar som står i Rättvik som jag var och pysslade en del med förut. Alltså ingen skulle kunna undvika att tycka om dom. Hur charmiga som helst!

 

Sen har vi mins senaste medryttarponny, Ranger aka Ragnar. Han hyrdes då av min fina vän Kickan Binggeli från Karlshem. Dit han nu har åkt tillbaka.

Det är nog en av världens tuffaste ponnysar, både utseendemässigt och personligheten. Han är så otroligt chill. Fast i ridningen va han ganska stark ibland och en jävel på att smita ifrån arbetet ;)

 

Sen har vi den finaste av dom alla, Gervides Calle. Han var min stjärna. Finaste ponnyn någonsin. Red honom i ungefär ett år innan han såldes. Han såldes den 9 september 2011, så nästan precis ett år sedan. Det var helgen innan våran första lokala tävling tillsammans. Usch vad hemskt det var. Men i dagsläget vet jag iallafall vart han är och att han har det bra! 

Men den ponnyn kommer alltid ligga mig lite extra varmt om hjärtat. Lillprinsen <3

 

Och sist men inte minst har vi ju den lilla bruna, Tia. Henne har ni redan sett på bild ett par gånger och det är henne jag rider på ridskolan just nu. Hon är en riktig toppenponny, men hon är piss svår att rida. Men hon kan när hon vill, och det är bara att fortsätta att kämpa på! 

 

/Angelica